Beatrice!

Kategori: Hästar

Vårkväll i stallet

Jiiiiiiisses vilket härligt väder det varit idag! Tyvärr jobbade jag fram till kl. 17, men fick ändå chans att ta vara på solen och värmen i stallet på kvällen! Kände att det var så himla länge sedan jag var ute och fotograferade någonting, så passade på att ta med kameran ut till stallet. När allt i stallet var färdigfixat så släppte jag Cazzha lös i paddocken och fotade lite, det var inte det enklaste då hon hellre följde efter mig och tiggde godis än att springa runt på egen hand, hahah. Men lyckades ändå få ett par fina bilder!

 

  

  

Alla bilderna är helt oredigerade, får se om jag orkar sätta mig och redigera någon annan dag. Det är ju inte lika roligt när jag inte har något bra program att göra det i..

Motiverad igen!

Nu märks det verkligen att det är vår! Solen skiner (inte just idag.. men ändå) och jag känner mig glad och motiverad på livet, så himla härligt! Det har hänt en del sen sist faktiskt. Jag har börjat vara i stallet igen, sköter om en halvpensionerad arabdam som heter Cazzha. En av de mysigaste och sociala hästarna jag mött faktiskt, en riktigt härlig individ. Jag har bara varit ute i ett par veckors tid, så vi har precis börjat lära känna varandra, men det är så otroligt skönt att få vara ute och pyssla med stall och häst igen! ♥

Sen har jag faktiskt kommit igång med träningen också, har varit på gymmet regelbundet nu i ett par veckors tid. Har även fått hjälp av en vän till mig att strukturera upp mina träningspass så jag vet vad jag ska göra och fokusera på. Idag stod bål- och ryggträning på schemat! Gjorde övningar jag i princip aldrig gör, värmde upp på ett annat sätt än jag vanligtvis gör och kände att jag verkligen köttade på. Det kändes så bra och det var så roligt! Jag känner mig verkligen fokuserad till att gå till gymmet regelbundet nu, tre gånger i veckan satsar jag på då jag har 3 olika pass planerade och nerskrivna. Körde armar och axlar i måndags så på fredag blir det ben!

Jag har verkligen saknat att känna mig motiverad, livet har varit lite grått och tråkigt på senaste tiden... Så det ska bli otroligt roligt att börja sätta upp mål i träningen, få umgås i stallet som jag älskar, fortsätta jobba som jag tycker om. Och så ska jag se till att träffa mina vänner lite oftare också! 

Hur upplägget för dagens träningspass såg ut om någon är intresserad - bild på fina Cazzha som jag knäppte i måndags när vi var ute på en mysig liten tur ♥

 

Dagens Afrodite

Idag hade jag hand om stallet, och tydligen så lever jag fortfarande i förnekelse att vi går mot mörkare tiden för jag planerade verkligen inte när jag skulle åka ut. Eftersom att jag har varit ledig idag så unnade jag mig "lite" sovmorgon, dvs jag vaknade halv tolv på dagen... ops. Men jag tänkte att det var ju inte så farligt, jag kunde ju åka ut vid 13 utan problem... jo det kunde jag ju tro. Det började ösregna när jag åt frukost och det höll i sig bra ett par timmar, så det slutade med att jag inte åkte ut förrän vid 15 och då hade det redan börjat skymma. 

Började med att mocka, så att det var gjort. Sen tog jag in och gjorde i ordning Gittan för jag hoppades på att hinna rida en liten stund innan det blev beckmörkt. Men nej, jag är tydligen inte så effektiv i stallet som jag önskar, hahah. Dessutom var det väldigt molnigt ute vilket gjorde att det blev mörkt ännu snabbare. Så jag fick ta det slaget och rida i princip totalt mörker, yay. Det finns ännu inga lampor i paddocken, jag vet att det ska fixas i år och jag hoppas verkligen att det blir färdigt så fort som möjligt! Efter att ha ridit på ridskola blir man så kräsen med att rida utomhus när det är kallt och mörkt, hahah. 

Jag började med att skritta fram lite för hand i alla fall, mest för att jag inte skulle sitta på om hon skulle bli rädd för någonting pga mörkret. Gick ett par varv i båda varven vilket gick suveränt så då hoppade jag upp och började arbeta i skritt. Framåtbjudningen var det inga problem på idag vilket var skönt, jag brukar ofta få jobba mycket i början på att hon ska gå framåt ordentligt etc. Brukar jobba mycket övergångar för att få henne alert men det behövdes knappt idag så jag började med att flytta undan skänkeln, gjorde lite öppnor/slutor för att få henne mjuk i sidorna. Gick sen över till traven och fortsatte arbetet att böja och ställa henne genom att göra massa serpentinbågar. Det var lagom svårt att få bågarna jämna i mörkret hahah, men Gittan skötte sig jättefint! För första gången på länge kände jag också att jag satt riktigt stabilt i dressyrsadeln, annars har jag skumpat en del i just den här sadeln i kombo med hennes trav, men det kändes jättebra idag. Det är så roligt när man känner av utvecklingarna som sker hela tiden!

Galoppen gick väl sådär, det spårade lite. Vinden blev rätt stark vilket ledde till att Gittan blev väldigt springig och studsig. Jag la en volt för att lugna ner henne och jobbade med lite övergångar för att inte "ge upp" på passet, men då blev hon livrädd för pallen som vi ridit förbi hela tiden under passet... Så mitt i galoppen bestämde hon sig för att byta varv och springa åt andra hållet. Kul! Jag är dock rätt bra på att hålla mig kvar i sadeln så allting gick bra, men bestämde mig för att hoppa av och avluta passet. Är överlag ganska nöjd dock, jag ska ut imorgon också och då tänker jag åka innan det blir mörkt. Jag hoppas även att det blåser mindre, men där ute blåser det alltid.. Fan att man inte har tillgång till ridhus hehe.

Jahapp, sista dagen på påsklovet. Det har gått så fruktansvärt fort men samtidigt så känns det skönt att komma tillbaka till skolan och rutinerna, kommer ju även allt närmare studenten! Min påsk spenderades med familj och släkt, vi åt påsklunch här hemma och sen följde jag lite spontant med ut till Gittan och red ett pass på henne. Det blev första ridpasset för oss två och det kunde faktiskt inte ha gått bättre!

Gittan är inte i toppform i dagsläget, hon var/är lite för tunn, omusklad och något obalanserad. Det är inte riktigt den typ av häst som jag är van vid att rida så jag hade inga större förväntningar eftersom att vi inte känner varandra än heller. Jag jobbade främst på volter för att få henne mjuk för att kunna ställa henne, hon är betydligt lättare att jobba med i högervarvet vilket är synd då jag är något svagare i min vänstersida precis som hon. Men som sagt så jobbade jag främst med bjudning och ställning, körde mest i trav men det blev ändå ett rejält ridpass och jag var helt slut efteråt. Hon har trots allt bara stått i stallet i en vecka så det finns mycket nytt att kolla på, så det var inte alltid så enkelt att hålla henne koncentrerad på mig! Fick hjälp under hela ridpasset av min kusins kompis, Hanna. Hon har verkligen ett skarpt öga för häst och ryttare och hon var även otroligt duktig på att förklara saker och ting, jättekul att rida för henne! Jag ska ut till stallet imorgon också, min plan är att rida övergångar för att få Gittan lite kvickare och mer fram för skänkeln samt för att hålla henne fokuserad på mig. Vi får se om det är vad som sker eller om min kusin har några andra planer, vi har inte hunnit sätta oss ner och göra upp en träningsplan än så hon kanske har någonting annat i tanken. Det är ju trots allt hennes häst, så vi får se!

Min kväll idag spenderades också i stallet, dock på ridskolan denna gång. Det kändes skönt att komma tillbaka dit, hade min bebis Fredde och det kändes skönt att få köra ett pass på en häst som man känner någorlunda bra i alla fall. Kvällens pass kändes både bra och dåligt, det allra mesta gick bra och hade en okej känsla genom hela timmen men Fredde var relativt stel i vänstersidan samtidigt som han gärna gick som en banan åt höger. Så det kändes jobbigt att hitta en balans mellan de två sidorna då jag var tvungen att jobba på två helt olika sätt. Han var även väldigt måndagspigg så när vi skulle galoppera "klockan" på mittvolten blev han himla glad och därmed rätt så stark, hahah. Jag hade träningsvärk kvar sen i lördags så jag lär ha svårt att komma upp ur sängen imorgon, men jag hoppas kunna träna bort något av träningsvärken imorgon!

Den här veckan kommer alltså bjuda på en hel del häst, men det är verkligen ingenting som jag grämer mig över. Tvärtom så hade jag inte haft någonting emot att få in lite mer häst i vardagen! Men ska ju faktiskt hopptävla på söndag också så det är ju alltid någonting! Jag känner mig så otroligt glad över hela hästsituationen som jag "hux flux" har hamnat i, allting har gått så fort och det är nästan lite svårt att ta in. Hästar är sådana fantastiska djur och jag blir så lycklig och lugn när jag är ute i stallet så jag tror verkligen att det här kommer bli bra för mig!

Jag hoppas på bättre väder imorgon, "tyvärr" finns det bara paddock i stallet där Gittan står, så någon snöstorm vill jag inte ha!

Hästlycka!

Som många säkert vet (eller kanske inte) så har jag ridit i en ofantligt massa år, jag kommer faktiskt inte ens ihåg längre hur gammal jag var när jag började. Majoriteten av mitt liv så har jag i alla fall ridit regelbundet på olika ridskolor, någon gång har jag ridit lite extra, följt med kompisar till stallet osv, men jag har aldrig ridit "på riktigt" utanför ridskolan. Under perioder försökte jag leta efter en medryttarhäst, men just då fungerade det inte, dels hade jag inte körkort så det var svårt för mig att ta mig ut till olika stall själv. Men dels så vill väldigt många att deras medryttare ska betala en viss summa pengar i månaden, pengar som jag tyvärr inte hade. Så någon medryttarhäst blev det inte för min del. 

Lyckligtvis har jag en kusin som också är hästintresserad, så när jag var yngre pratades det om att hon i framtiden skulle köpa häst och då skulle jag såklart få hjälpa till att rida den. På den tiden kändes det i och för sig rätt så overkligt att hon någon dag skulle skaffa häst, det kändes så fruktansvärt långt borta. Men så fick jag ett meddelande för ett par veckor sedan från min kusin, hon hade börjat kika runt på häst. Ingenting var skrivet i sten än, men det kanske skulle åkas runt på några provridningar och så bara för att titta på lite olika hästar. Fick frågan om jag fortfarande skulle vara intresserad av att rida och träna om hon skaffade häst, svaret var självklart ja! Jag tänkte att det nog skulle ta ett tag innan man hittade rätt häst, så jag försökte att inte ta ut min lycka i förskott (vilket var VÄLDIGT svårt kan jag meddela). Bara en vecka senare ungefär kom ett annat meddelande, min kusin hade hittat en häst som hon skulle åka och kolla på. Hallelujah, det här var hästen "vi" skulle ha, jag bara visste det, trots att jag åter igen försökte att inte ta ut min lycka i förskott. Men jag gick verkligen in med inställningen att hästen som vi skulle åka och kolla på samt provrida skulle bli hästen som vi hämtar hem. 

Och tro på fan att den magkänslan var rätt. Förra tisdagen var vi nere i Gamleby och provred, idag gick hon igen vet. besiktningen och är nu påväg hem. Lyckan är total, det känns så overkligt samtidigt som jag är såååå taggad! Hästen är ett sto vid namn Afrodite, eller "Gittan" som hon kallas, född 2002. Ett arabiskt halvblod så det är ett litet krutpaket! Förhoppningsvis ska jag åka ut till stallet imorgon eftermiddag efter att jag kommit hem från min käre pojkvän, bara för att hälsa lite och göra mig "bekant" i stallet, kika runt lite liksom. Men jag är grymt förväntansfull på hur jag kommer utvecklas med den här hästen samtidigt som jag rider på ridskola, det kommer ge mig så många mer timmar i stallet, något som jag längtat efter i så många års tid. Jag bryr mig inte ens om hur ofta jag kommer få rida, jag är så glad att jag kommer ha möjligheten att hjälpa till, även om det bara skulle gälla mockning, fodring eller in- och utsläpp, så länge det ger mig en anledning att vara i stallet hahah! Som sagt, spännande är det!

En bild från min instagram från provridningen, där min kusin rider. Hur fin häst är det inte?! Men det finns ändå en hel del att träna på!

Min styrka inom ridsporten

Jag har hållit på med hästar och ridsport längre än vad jag kan komma ihåg, men jag brukar säga att jag hållit på i ungefär tio år. Det är mer än hälften av mitt liv! Under de här tio åren har jag såklart utvecklats enormt som ryttare, både fysiskt i min ridning men även mentalt. Den mentala delen främst under det senaste året. För sen jag var liten så har jag lidit av enorm prestationsångest, samtidigt som jag alltid varit otroligt tävlingsinriktad, och de två går som ni förstår inte särskilt bra ihop med varandra. Så alla aktiviteter jag höll på med när jag var liten, simning, dans och även lite lite fotboll, det var saker som jag endast höll på med för skojs skull, jag hade aldrig något intresse av att tävla inom sporten.

Jag har fått återberättat för mig att när jag gick i simning som liten så ville mina tränare att jag skulle börja tävla för att jag var duktig men så att jag skulle utvecklas ytterligare, det ville jag absolut inte göra så vad var min lösning? Jo jag slutade med simsport. Och den mentaliteten har förföljt mig sedan dess, när jag började hänga i stallet och började rida så blev det min frizon. Jag förstod inte hur någon i hela friden skulle kunna tävla, för mig var det endast en kul grej. Just inom ridsporten har jag aldrig heller tillåtit mig själv att vara positiv, jag har aldrig tänkt för mig själv att "fan vad bra jag är på det här" utan det har alltid varit "helt okej" trots att jag gjort en tydlig utveckling genom åren. Anledningen till att jag aldrig tillåtit mig själv att tänka på mig själv som duktig är för att det skulle sätta större press på mig i min ridning, om jag började bli duktig skulle jag behöva börja tävla och det ville jag ju absolut inte göra! Jag har därför heller aldrig kunnat tagit åt mig när andra har gett mig komplimanger för min ridning eller sagt att jag är duktig på det ena eller det andra, men det är någonting som verkligen har förändrats hos mig under det senaste året. Och det är jag otroligt glad över!

I augusti förra året började jag rida i Surahammars Ryttarförening, eller SURF som de så fint kallar det, och där fick jag mig verkligen en ögonöppnare! Tidigare har jag ridit relativt privat på en pytteliten ridskola för en och samma ridlärare, sedan flyttade vi till en annan ridskola med nya hästar men jag red fortfarande för samma tränare. Jag vantrivdes verkligen i det stallet som vi flyttade till, jag älskade hästarna (vissa av dem) och jag älskade min lilla ridgrupp. Men resten kändes inte bra, jag hade ångest varje gång jag skulle ha stalltjänst och jag ville absolut inte komma dit för olika aktiviteter som skulle vara roliga. Trots det ville jag inte byta till en ny ridskola, för den ridgruppen och den ridläraren som jag hade då var min comfortzone och jag var rädd att om jag skulle byta så skulle jag bli kritiserad på ett helt annat sätt. Människor kanske skulle kolla snett på mig för att jag inte var lika rutinerad som dem och jag lät min rädsla och prestationsångest ta över.

Men oj vad glad jag är nu i efterhand att jag bytte. Jag skickade iväg ett mejl till SURF där jag berättade lite om mig själv och min ridvana och frågade om de hade någon grupp som de trodde skulle passa mig. Jag fick svar samma dag och det bestämdes snabbt att jag skulle komma och provrida i deras måndagsgrupp 19.15. Kort och gott, jag provred en gång och sen blev jag kvar där! Aldrig i hela mitt liv har jag fått ett sånt bra första intryck som jag fick på det stället, det kändes helt fantastiskt. Redan efter några veckor började jag acceptera mig själv som en duktig ryttare, något som förut inte ens fanns på kartan. 

Och efter dagens ridpass så kan jag stå här och vara bekväm med att säga att jag är just en duktig ryttare! Jag är absolut inte den bästa eller den mest rutinerade, men jag har ett par egenskaper som är otroligt viktiga inom ridningen och som jag är riktigt stolt över. För det första så har jag otroligt bra balans, under alla år som jag har ridit har jag endast ramlat av TRE gånger! Tack vare att jag har sån god balans så har det gjort mig väldigt orädd, heta/starka hästar är ingenting som skrämmer mig och jag har heller aldrig varit hopprädd eller rädd för att ramla av. Lite rodeo ser jag endast som en utmaning och jag ser nästan fram emot nästa gång jag ramlar av! ;) Jag har även fått sagt till mig att jag är oerhört lugn när jag sitter i sadeln, trots att jag sitter på en häst som är extremt pigg/het/framåt så lyckas jag lugna ner och samla hästen och låter den alltså inte springa iväg. Det är något som har sjunkit in i mig nu sen jag började på SURF. Och alla de här egenskaperna som gör mig till en god ryttare har alltid funnits där, men jag har aldrig sett det som något speciellt och jag har aldrig sett mig själv som duktig trots att jag alltid haft de egenskaper som krävs för att kunna utvecklas till en bra ryttare.

Därför är jag så stolt över mig själv och den personliga utvecklingen som jag har gjort. Det har mig så långt att jag till och med har anmält mig till min allra första hopptävling! För mig är det en galet stor grej, det är ingen stor tävling (endast klubbtävling) och så vitt jag vet kommer det inte delas ut något pris, men jag har anmält mig och det är det viktigaste. Det är dessutom med favoriten Fredde och vi kommer hoppa en bana på 60cm, det kändes som en bra mellanhöjd för en debut. Så vem vet vart den här resan kommer ta mig här näst? Jag kommer absolut att fortsätta rida i Sura och om jag har tur kanske jag kan hitta en medryttarhäst som jag kan utvecklas ytterligare på. Oavsett vad så är jag exalterad för hur min mentalitet kommer att utvecklas och förändras!

Vilken personlig utveckling är du mest stolt över?

Världens bästa Fredde <3

Mot Sthlm - Rimbo || Gårdagens ridpass

Just nu sitter jag på bussen mot Stockholm för att sedan ta mig vidare till Rimbo, det här är första gången som det fria nätverket faktiskt är bra! Tidigare har jag knappt kunnat kolla instagram men nu kan jag kolla mejlen, surfa runt och göra allt möjligt. Det är skönt då jag har med mig datorn och kan hålla på med den istället för mobilen! Jag blir kvar hos le pojkvän hela veckan, är tillbaka i Västerås först 17.45 på söndag, det ska bli himla skönt att bara komma hemifrån och spendera tid med någon man tycker om. Inte för att jag inte tycker om min familj, men ni förstår vad jag menar. ;) Dock har jag lite plugg som måste göras, men ska sätta några aktiva timmar åt de på torsdag då pojkvännen ska in till stan för att skriva på lite papper och annat skoj som jag inte behövde följa med på. 

Ska bara prata om gårdagens ridpass lite snabbt också, för WOW. W O W. Vilken häst! Red en ny häst, Pegasus eller "PG" som han kallas, en supertrevlig valack på 14 år. Han är lite större än hästarna jag fått rida tidigare på ridskolan, har dock ingen aning om exakt höjd men som sagt: Något högre än de andra hästarna och jag kände mig för en gångs skull inte så stor/lång, hahah. Han hade gått ett pass innan mig så han var redan uppvärmd och klar, kände redan när jag skrittade fram honom att han verkade glad och arbetsvillig. Sen när vi började trava igång dem kunde jag inte göra annat än att le, fy FAN alltså, så luftiga och fina steg han hade. Och i galoppen bara flög man fram, helt otroligt. Ser verkligen fram emot att rida honom fler gånger, hitta knappar osv osv. Det som var lite synd var att vi hade dressyr med WE inslag, jag hade sååååå gärna velat hoppa den där hästen alltså. Min mamma följde med mig till stallet för en gångs skull och när vi satt i bilen efteråt kunde jag verkligen inte sluta le, var verkligen helt lyrisk! Det är inte mycket som slår den känslan efter ett ridpass, det är verkligen vad som förgyller vardagen! 

Nu ska jag ta och försöka vila lite på bussen, höstlovet har knappt börjat, jag har redan vänt på dygnet och klockan ringde strax före åtta i morse. Så att säga att jag är lite smått trött skulle vara en underdrift, hahah. 

Gårdagens ridpass

Musse gick som en klocka under gårdagens ridpass, det var dressyr som stod på schemat och vi arbetade mest på C-volten och jobbade med övergångar samt att ställa hästarna både inåt och utåt på volten. Igår önskar jag verkligen att jag hade haft någon med mig till stallet som hade kunnat fota och filma för herre min jesus så fin han var! Helt himmelsk, jag ääääälskar verkligen den hästen! Högervarvet gick som smort och han kom ner jättefint, han kunde även hålla kvar formen i övergångarna från trav till skritt och vice versa. Vänstervarvet var lite knepigare, då hade han tröttnat lite på arbetet och ville mest börja galoppera haha. Trots att han är rätt gammal så är det så jäkla mycket krut i honom, det var svårt att ställa honom ordentligt och samtidigt kunna vara avslappnad själv när han ökade takten och så fort han fick chansen. 

Sen när han äntligen fick galoppera drog han iväg ordentligt, haha! Jag fick lägga mig på en mindre volt innanför de andra och fick korta tyglarna för att han inte skulle rusa iväg. Efterhand kunde jag dock släppa på dem, målet var att vi skulle kunna rida med nästan helt långa tyglar och hästen skulle bibehålla balansen och lugnet utan att rusa iväg så fort vi släppte efter. Så det var mycket rida med sätet, komma ner ordentligt i sadeln och inte sitta och "hålla i handbromsen" som min ridlärare sa. 

Det var praktiskt taget det vi gjorde under hela passet, dock var vi påväg att få oss en riktig rodeo i slutet då en rullgardin som hänger över speglarna i ridhuset ramlade ner när en häst travade förbi vilket resulterade till en kedjereaktion och alla hästarna blev skrämda, samtidigt som vi galopperade på långa tyglar! Lyckligtvis har jag bra balans och ingen for ur sadeln, nog blev vi lite skrämda vi med men det skrattade vi av oss snabbt och avslutade ridpasset. 

Har återigen ingen bild på Musse då jag var själv och lämnade telefonen i bilen, suck.. Så det går bli en gammal bild, igen. :) 

Vem säger att fjordingar inte kan hoppa?

Dagens stallvistelse började med något av en besvikelse, jag kom dit med förväntningen om att jag skulle få rida Musse: Hästen jag hade förra veckan. Istället ser jag att det blivit häständring och att jag därmed skulle få rida en ny häst, Goliath! Som sagt, var väldigt besviken till en början, jag skulle alltså rida en häst för första gången, en fjording, och vi skulle dessutom ha hopplektion. Det såg inte ljust ut då fjordingar rent generellt inte är jätteroliga att hoppa, åtminstone inte de fjordingar jag har ridit under mina år. Som tur var blev jag glatt överraskad då det verkligen var spänst och energi i Goliath!

Han var förvisso rätt loj och lite seg i uppvärmningen, men när vi väl började styra på hinderna och travbommarna blev det mer liv i honom. Det känns bättre och bättre för varje gång jag rider i Sura, är verkligen helt amazingly nöjd med att ha börjat där! Har inte direkt något mer att skriva om dagens ridpass, är alldeles för trött på att tänka på vad jag ska skriva. Har lite filmer som min kära mor filmade men jag orkade inte lägga ihop någonting så det får bli en dålig print från en av klippen när vi hoppade sista hindret för lektionen. Har ingen aning om vad det låg på, 50cm kanske? Vet inte.. Det kändes sådär lagom mellanhögt för mig som inte har hoppat på länge, haha!

Skimmel-lycka!

Idag var det ridning igen i vanlig ordning, och ny häst blev det också! En het men glad och trevlig liten valack med mycket driv i som jag verkligen ser fram emot att lära känna. Det var markarbete som stod på schemat idag och nästa vecka blir det hoppning så det ska bli väldigt spännande att se hur han beter sig då. Hur som helst så gick det sååååå oerhört bra idag, jag kände mig helt lyrisk efter passet, han var så sjukt fin i formen och var väldigt lugn och avslappnad i slutet av ridpasset. Dock hade jag väl lite "tur" då det var en person som ridit honom passet före mig, så han hade redan fått jobba igenom kroppen och kommit igång vilket jag tror underlättade en del för mig och det hjälpte mig mycket med att få ner honom i formen. 

Trots det vart jag väldigt snopen över hur fint jag faktiskt fick ner honom i formen, speciellt då det var första gången jag red honom. I början av passet var han väldigt stark och mycket framåt utan att han lyssnade speciellt mycket på mig, så då blev fokuset att lägga volter och ställa honom mycket för att få honom mer avslappnad och fokuserad. Det var travarbetet och när vi väl började övningen, en liten "bana" med upphöjda bommar, så körde jag trav även där till att börja med för att känna av ännu lite mer innan jag började arbeta honom i galoppen. 

Först rusade han bara igenom galopparbetet och jag hade jättesvårt med övergångarna, eller fattningarna tog han bra även om han gärna "tjuvstartade" lite men avsaktningarna till trav var desto jobbigare och han galopperade nästan in i nästa "del" av banan/övningen. Men vi tragglade och kämpade och till slut fick jag honom att i lugn och avslappnad trav vänta på mig till jag fattade galoppskänkeln och då höll han även en lugn och relativt kort galopp och rusade inte bara iväg. Som sagt, en väldigt trevlig häst när man väl fick honom att vilja sammarbeta med en! Och nästa gång blir det hoppning så det ska bli otroligt kul att se om jag ytterligare kan få honom att vilja sammarbeta, då kanske lite tidigare in i passet, och såklart få lära känna honom bättre. Det är jättesvårt att känna av hur en ska rida en häst efter första ridpasset, det tar ett tag innan en lär sig hitta alla knappar och det är inte säkert att en klickar med alla hästar heller. Men den här lilla skimmeln tror jag är min typ av häst faktiskt! Jag föredrar en het häst som gärna drar iväg och som man måste jobba med för att få avslappnad än en trög och långsamt häst som man måste sitta och "banka" på genom hela ridpasset för att komma någonstans. På något sätt påminde han även lite om en häst som jag red för många år sedan, lite speciell sådär, dock med mer framåtbjudning och kanske lite mer "glädje", men det var ändå nästan lite av en nostalgi. Så jag hoppas på många bra ridpass med denna ponny i framtiden!

Tyvärr hade jag inte med mig mobilen in i stallet så hade ingen möjlighet att ta en bild på Musse som han heter, så det får bli en annan hästbild istället :) 

Nalle, en haflinger som fanns på min gamla ridskola. En helt otroligt mysig häst och jag saknar honom ibland trots att det var så många år sedan jag såg honom <3

Inväntar träningsvärken

Har precis kommit ut ur duschen och satt mig i soffan efter ett efterlängtat ridpass på Valle. Jag fullkomligt älskar att vara uppe i sadeln igen och jag är peppad på att bygga upp musklerna jag tappade under min paus. Ska även ta och skaffa gymkort på skolan tillsammans med min kompis, det kostar bara 50kr för ett läsår, det är ju värsta dealen! Men även det är jag så grymt taggad på, träna upp konditionen och stärka musklerna: Särskilt rygg och axlar behöver jag träna då jag har försvagade ryggmuskler, ridningen ger ju en del, men inte allt och då måste en komplettera lite med gymmet. 

Dagens ridpass då, gick hur bra som helst, nästan. Helheten var jättebra men Valle har svårt för högergaloppen och i och med att jag inte riktigt orkar med till 100% än så kan inte jag hjälpa honom lika mycket som han behöver, men det ska vi jobba på tillsammans! Men han kändes riktigt fin vissa stunder och andra stunder var han lite drygare, blev lite uttråkad och ville inte riktigt vara med, men det är okej. Jag är inte i stallet för att rida perfekta ridpass varenda gång, jag går inte dit med förväntningarna att hästen ska gå i form och att vi ska flyga fram. Självfallet är det målet längre fram, men än är jag fortfarande ny vid hästarna och ridskolan och jag är bara lycklig över att jag faktiskt är där. Det är okej att rida lite slarvigt och att inte rida hästen i form, jag älskar ändå varenda minut. Varje minut av slit och svett, skitiga hästar, felridningar, mocka, putsa. Allt är harmoniskt och ger en särskild typ av glädje när man är hästmänniska, det är något som inte "vanliga" icke-hästmänniskor någonsin kan förstå sig på. 

Strax ska jag ta och dejta kudden, börjar klockan nio imorgon. Dags att vända tillbaka, nya dagar och nya rutiner. De här första dagarna är bara intro-dagar, vi börjar efter det (hittills) preliminära schemat först på torsdag, skönt men också lite drygt. Hade gärna börjat på en gång, men men, egentligen vill jag bara att dagarna ska gå fort som fan så att det kan bli torsdag. Då ska äntligen köpa min efterlängtade mobil! Tills vidare slänger jag in en bild från i våras när vi hade "sporttema" till en fotouppgift, den uppenbara sporten blev såklart ridning.

15 augusti 2016

Oj oj oj, den här dagen har nog varit bland den mest fartfyllda och exalterade i mitt liv. Dagen började relativt tidigt då jag vaknade av mig självt vid 07.30 i morse och var så nervös att jag på riktigt trodde jag skulle spy, trots att jag inte gjorde det. Idag var nämligen den stora dagen, jag klarade proven och har numera körkort! Lyckan är bokstavligen obeskrivlig, jag grät och det är fortfarande rätt svårt att smälta tbh. Jag är liksom van vid att övningsköra, men att veta att jag kan åka vart jag vill helt själv/utan mamma och pappa, det är en konstig känsla. Men det känns oerhört bra, även om jag hade hoppats på lite högre poäng på teoriprovet, och nu längtar jag bara till slutet av veckan när jag kan hämta ut själva körkortet!

Vi firade på Glass & Berså tillsammans med farmor och farfar (jag körde såklart, mamma och pappa hämtade farmor och farfar i andra bilen) och nu på kvällen var det ridning som gällde, även det gick helt suveränt! Klockan är mycket och jag är helt slut så det får räcka med text här, slänger in en video som jag snabbt klippte ihop och några bilder på sötaste Valle

8 månader senare...

... Fick jag äntligen hoppa upp i sadeln igen, en helt fantastisk känsla och jag är säker på att jag kommer sova gott inatt! Jag tvingades tyvärr ta ett uppehåll från hästarna och ridningen under vårterminen för att klara av skolan med alla nationella prov osv, det var mest matten som körde till det för mig och då var jag tvungen att prioritera bort hästarna för att lyckas få godkänt i matten. Men nu är jag tillbaka, lyckligare än någonsin och längtar konstigt nog efter att känna träningsvärken imorgon bitti, hahah. Hästmänniskor, ni förstår känslan! ;) 

Tidigare har jag bara ridit på privat/mindre ridskola, så trots att jag ridit länge så har jag kanske inte haft möjligheten att utvecklas lika mycket som de som ridit lika länge fast på andra ridskolor. Därför kände jag nu att det var dags att byta ridskola och därmed ta upp min ridning på nytt samt ge mig själv möjligheten att utvecklas så mycket som möjligt, och det känns hur bra som helst. Funderade först att börja på Hallsta RK för det är nära och smidigt att ta sig dit, men jag har varit där så pass mycket med vänner osv och jag känner att det är en lite för stor ridskola för mig som endast ridit på småställen tidigare. Jag har aldrig trivts där till 100%, och då började jag kika på ridskolan i Surahammar. Jag skickade iväg ett mejl för att se om de kunde välja ut en grupp de trodde skulle passa mig och sen ordnade jag provridning för att se om jag ska börja där eller inte. 

Bemötandet var från första början hur bra som helst, jag fick snabba, bra svar på mina frågor och när jag väl kom dit idag så var det en väldigt gästvänlig känsla. Det känns precis lagom stort för mig, människorna i ridgruppen var jättetrevliga och hästarna verkar också mysiga. Idag fick jag rida en jättesöt valack som hette Balder, men kallas för Valle i vardagen. Han är en korsningsvalack och har faktiskt ingen aning om hur gammal han är. Men skulle gissa på att han är en medelålders grabb i D-ponnystorlek. I och med att idag var terminsstart för både ryttare och hästar så tog vi det relativt lugnt och jobbade mycket med grunderna som sitsen, handen, skänkeln osv. Dock räckte det gott och väl för att jag redan efter uppvärmningen skulle bli andfådd och svettig, så blir det när en inte har tränat på åtta månader... Var lite orolig att jag skulle ha tappat balansen och benmusklerna för mycket för att kunna jobba ordentligt men sitsen satt som en smäck, benen höll sig där de skulle och jag var inte alls lika framåtböjd som jag har en tendens att vara. Fick otroligt mycket beröm för både sits och ridning, nästan så att jag blev lite överväldigad av all positivitet. Allt som allt känner jag att ridpasset inte kunde ha gått bättre, jag klarade av övningarna galant trots att det var första gången jag red Valle. Sen kommer det självklart gå bättre och bättre när jag väl lär känna hästarna bättre samt får upp min kondition och styrka igen! 

Superfina och charmiga bilder som min syster var snäll nog att ta, nästa vecka ska jag försöka tvinga med min pojkvän så att han kan filma ridpasset!

 

Upp