Beatrice!

Kategori: Framtiden

Countdown

~ 22 dagar tills jag ska tatuera mig!

~ 97 dagar tills jag och Anton ska se Metallica spela i Globen!

~ 138 dagar tills jag åker till Nerja, Spanien, tillsammans med min familj! ♥ 

~ 178 dagar tills jag åker till Turkiet tillsammans med Anton och hans familj! ♥

~ 196 dagar tills jag fyller 20 (hur sjukt??)

Jag kommer verkligen ha fullt upp i sommar, men det här är nog det som jag ser mest fram emot hittills. Självklart kommer mer saker ske, stora som små, och de kommer bli lika roliga. Min lillasyster (med betoning på lilla...) fyller 18 och vi ska göra en syskontatuering tillsammans, jag har inte riktigt tagit in att hon faktiskt fyller myndig.. I mina ögon kunde hon lika gärna fylla 10, 12 eller 13 i vår. Men så känner väl de flesta personerna med småsyskon antar jag?

Sen är det Antons tur att ta studenten, det ska självklart firas till fullo! Det ska bli riktigt kul att få se någon annan springa ut och ha roligt som jag själv hade förra året. Jag har faktiskt aldrig firat studenten på så "nära" håll förut. Har varit på mottagningar osv men har inte haft någon så nära mig så det varit värt att gå på utspring eller så, ser faktiskt fram emot det väldigt mycket ♥ 

Mellan utlandssemestrarna så ska jag även åka ner med Antons familj till Helsingborg (tror jag?) och gå på Fredriksdalsteatern, något som är en tradition för dem men det blir min första gång. I år spelas en pjäs/buskis (vad nu rätta ordet är) som heter Fars lilla tös, jag har verkligen ingen aning om vad jag ska förvänta mig men jag är nyfiken och tror att det säkert kommer bli jätteroligt!

Bortsett från allt roligt och all semester lär det väl dessutom bli en hel del jobb. Jag har jobbat bra mycket nu i januari och kommer fortsätta göra det även in i februari då vi nu har två stycken som är långtidssjukskrivna. Det är jättetråkigt att de är borta såklart men jag är glad över att kunna få några extra timmar. Jag ska väl försöka komma på vad jag vill göra med mitt liv också... Om jag ska satsa på att försöka flytta hemifrån till början av nästa år eller om jag ska plugga någonting. Det är svårt. Jag skulle vilja läsa flera lösa kurser men "vuxenlivet", allt det här med jobb och flytta hemifrån lockar desto mer "tyvärr". Vi får se, även det här krångliga borde lösa sig någonstans på vägen tycker jag, bara jag får sortera ut tankarna lite!

Finally I know!

Det bara slog mig, mitt i natten till igår så slog det mig som en uppenbarelse från ovan (inte riktigt men nästan). Jag har kommit fram till vad jag "vill göra med mitt liv" så att säga. Jag har mitt timjobb på caféet här i Hallsta och jag trivs väldigt bra, men de senaste veckorna har jag varit lite uttråkad. Uttråkad är kanske inte rätt ord att använda egentligen men jag har känt mig rastlös, jag har velat lära mig nya saker och ha någonting att göra om dagarna när jag inte jobbar. 

Hur länge som helst har jag tänkt på vad jag eventuellt skulle plugga vidare till, jag har inte velat kasta mig in i en utbildning som inte känts helt rätt. Speciellt inte eftersom att jag är en person som ändrar sig var och varannan minut, då har det inte känts värt att "försöka" utbilda mig till någonting. Men sen jag började jobba på caféet så har jag insett att jag verkligen älskar serviceyrket, att bemöta nya människor varje dag osv. Sen har jag ju alltid älskat att hantera pengar, stå i kassa och sådant så egentligen så har service alltid varit självklart trots att jag inte velat sitta fast på Ica hela mitt liv (typ). 

Folk som känner mig väl vet också att jag har ett otroligt stort kontrollbehov, vid tillfällen sånt kontrollbehov att det är ohälsosamt.. hehe. Så något administrativt där ens jobb bokstavligen är att ha koll på saker har väl också lockat till viss del, fast jag har inte velat sitta på ett kontor och häcka hela tiden heller. Jag låter som en bortskämd ungdom som är extremt petig med vart hon kan tänka sig att jobba, så är inte riktigt fallet. Men jag känner mig själv väl som person och ett kontorsjobb hade funkat i typ en månad för min del hahah. I alla fall så låg jag uppe på natten och kunde inte sova, tankarna vandrade både hit och dit och då slog det mig... "kan man utbilda sig till hotellreceptionist?"

Gjorde en snabb googling och visst fan kan man utbilda sig till hotellreceptionist! Så fort jag såg det och vilka olika typer av utbildningar som fanns så var det någonting som bara klickade i mitt huvud. Det är ett varierande jobb, du har hand om bokningar och har koll på saker, du får träffa människor och du kan i viss mån få hantera pengar. Det är det perfekta serviceyrket för mig! Jag berättade om min "uppenbarelse" för mamma och pappa och båda tror att det är ett yrke/en utbildning som skulle passa mig. 

Jag har kollat på en utbildning som jag både kan plugga på distans och på deltid. Alltså skulle jag ha någonting att göra om dagarna samtidigt som jag kan jobba kvar på mitt nuvarande jobb och spara ihop pengar, jag är verkligen sååååå exalterad!! Däremot måste jag hindra mig själv från att kasta mig in i någonting, jag måste förstå hur det fungerar att söka om CSN som jag kunde göra till den här utbildningen, jag måste strukturera upp mina vardagar och tänka igenom det en extra gång om det här känns rätt. För jag gör ofta lite för hastiga beslut för mitt eget bästa, hehe, men så länge den här känslan håller i sig så är jag nöjd!

Det känns som att det här inlägget var lite all over the place, men jag har verkligen varit som i extas sen igår och var tvungen att få utlopp för det någonstans (tror min familj blir galna på mig om jag fortsätter ranta om det hemma lol). 

En annan grej som hänt idag, det har snöat?? Tack men nej tack det får gärna vara en snöfri vinter i år...

Nyårslöfte 2018?

Under 2017 så har jag haft som nyårslöfte att skriva dagbok varje dag i ett år. Nu är det november och hittills har jag faktiskt hållit mitt löfte. Visst kan jag ha glömt någon dag här och där om jag haft mycket att göra, men jag har alltid skrivit i det dagen efter i så fall. Jag är väldigt glad över att jag har gjort det, för att det har för mig varit ett väldigt bra sätt att ventilera mina känslor på. Sen är det samtidigt väldigt kul att ha kvar i framtiden så att jag om fem år kan titta tillbaka och se vad jag gjorde under 2017, hur mitt liv såg ut och hur mitt tankesätt har sett ut. 

Under 2015 hade jag istället som nyårslöfte att jag skulle ta en bild varje dag hela året, det var också jätteroligt och någonting som kommer vara roligt att se tillbaka på i framtiden. Redan nu om jag ser tillbaka på de bilderna så såg mitt liv ooootroligt annorlunda ut mot hur det ser ut idag. Jag var verkligen en helt annan person för två år sedan med helt andra tankar och känslor. 

Som sagt, nu är snart 2017 slut, det är redan november... Och jag skulle gärna vilja fortsätta med det här att "en sak varje dag"-löftet under nästa år. Men jag har verkligen ingen aning om vad jag skulle kunna göra. För jag vill allra helst göra något nytt, eller åtminstone ha en ny twist på det hela. Typ ta en bild varje dag som jag skriver ut och hänger upp på väggen, eller att jag ska ta en bild på en specifik sak för att se hur den saken förändras under året. Det behöver inte alls ha med bilder/fotografi att göra, men det är det som min hjärna går till. Hur mycket annat finns det egentligen som man kan göra varje dag under ett år, som man har tid till att göra? Jag vet inte, men jag ska googla lite, tänka lite och hoppas att jag kommer på någonting. Annars kanske jag tar en "paus" som jag gjorde 2016, då hade jag inget sådant nyårslöfte, jag hade helt enkelt inte tänkt på någonting då. Men nu tycker jag som sagt att det skulle vara roligt att upprätthålla det, lite som en tradition!

Att inte veta

Att inte veta vad jag ska göra med mitt liv har aldrig varit någonting som har stört mig eller stressat mig, jag är ung, jag har hela livet på mig att hitta min passion så jag har ingen som helst anledning att stressa. Trots det har jag känt en otrolig stress den senaste tiden, över allt möjligt. Det känns som att dagarna rinner iväg från mig, livet springer ifrån mig och jag hänger bara med utan att veta vad jag vill göra under tiden. 

En av mina arbetskamrater frågade mig här om veckan vad mitt drömjobb var. Jag svarade att jag inte visste, fast jag tror att jag vet. Jag vet att jag har drömmar och ambitioner, men jag har ingen aning om hur jag ska ta mig dit eller hur jag ska kunna uppfylla mina drömmar. Mitt drömjobb sen jag var 12-13 år har varit att bli en kameraman eller producent, jag vill resa och spela in dokumentärfilmer tillsammans med BBC eller något. Sen flera år tillbaka trodde jag att jag efter studenten skulle åka till Australien, ensam, stanna där en månad och under den tiden föra en videodagbok. Jag skulle se hela Australien, dokumentera allt jag såg och gjorde, allt jag lärde mig. Det var det enda i livet som jag var säker på. Tills tiden kom då jag faktiskt skulle ta studenten, utan att jag visste om det hade livet sprungit ifrån mig och där stod jag, bara månader ifrån att ta studenten, och jag hade ingen plan. 

Jag har fortfarande ingen plan, jag känner mig fast. Fast i min livssituation, jag känner mig inte nöjd med situationen jag befinner mig i, men det är egentligen ingenting fel på den. Jag trivs hemma, jag trivs på mitt jobb. Men jag gör inte det jag egentligen vill, för jag vet inte hur. Då känns det som att allt förvandlas till en negativ spiral och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den...

En mörk men vacker kväll över Stockholm. Bild tagen av mig för ett par dagar sen.

Piercing beauty

Jag äääälskar piercingar och skulle gärna fylla halva ansiktet med piercingar, okej, kanske inte. Jag vill inte fylla hela ansiktet med metall, men det finns så många piercingar som jag någon gång skulle vilja skaffa. Problemet är bara att då kommer jag behöva ta ur vissa andra piercingar. Just nu har jag så kallat "spiderbites" piercing, och vad jag inte tänkte på när jag skaffade dem var att det praktiskt taget inte finns några andra piercingar som passar till spiderbites. Åtminstone inte om man som jag är smått besatt av symmetri. Däremot har jag funderat lite på piercings jag skulle vilja skaffa i framtiden och om jag skulle vara villig att offra mina spiderbites för det. Svaret på den frågan är "antagligen", jag har haft mina spiderbites så pass länge nu (drygt två år) och jag känner nog att jag skulle kunna ersätta dem med något annat när jag har tid och pengar. För det är ju en liten detalj också, pengarna, och de pengar som kommer bli över den närmaste framtiden ska jag spendera på att tatuera mig istället. Så det lär tröja ett par år innan jag byter ut metallen i mitt face.

Drömmen just nu (jag är en väldigt ombytlig människa så jag vet inte vad jag kommer tycka om det här senare) skulle dock vara att pierca vardera näsvinge kombinerat med en septumpiercing och medusa. Symmetriskt. Snyggt. Dyrt. 

Hur snyggt är inte det här?? Det gör min symmetri/ocd-själ väldigt glad och tillfredsställd.

(bildkälla: beautysbadhabitblog.blogspot.com)

Kombinerat med en medusapiercing? Yes please!

(bildkälla: ltwtattoo.com)

Helgen innan skolstarten

Hur kommer det sig att jag alltid börjar blogga mitt i natten när jag egentligen är svintrött? Jag har ingen aning... Hur som helst, nu inleder jag sista helgen innan skolan börjar igen. Skolstarten är något som för många är väldigt ångestladdat, vissa kanske är exalterade, det kan vara en ny klass, ny skola och man kanske är förväntansfull. Det är inte jag, själv känner jag mest "meh..." inför skolan. Jag är varken nervös, ångestladdad eller exalterad utan jag är mest bara "meh...", det enda som skrämmer mig är att jag faktiskt börjar sista året på gymnasiet och därför tar studenten nästa år. Någon som för mig låter helt galet, nu måste jag alltså på riktigt börja planera min framtid, försöka skaffa jobb för att inte bli helt arbetslös och rastlös när jag inte har skolan att förlita mig på. Men jag har ingen plan, ingen realistisk plan eller några idéer på hur jag ska sätta mina någorlunda realistiska planer i verket när jag väl gått ut skolan. 

Sanningen är att jag inte har den blekaste jävla aning om vad jag vill göra med mitt liv när skolan inte är en del av den längre. Jag är en person som inte är särskilt förtjust i förändringar, jag gillar att ha mina rutiner och utan dem så blir jag rätt vilsen och stressad och vet inte riktigt vad jag ska göra. Skolan är en perfekt rutin för mig, jag går tid, har mina lektioner, gör mina prov och sen åker jag hem: DÅ har jag min fritid, när jag väl är hemma igen. Men när jag tagit studenten kommer det inte vara så, först och främst måste jag hitta ett jobb, helst ska jag ha ett jobb innan jag tar studenten, och som prov/deltids/timanställd kanske jag inte har ett fast schema där jag jobbar nine to five måndag till fredag. Utan där kommer jag högst troligen behöva anpassa mig, kanske hoppa in akut och jobba extrapass eller något annat som rubbar min balans, vad vet jag? Jag vet inte ens vad jag kommer att jobba med, jag vet knappt vad jag vill jobba med. Det gör det också jävligt svårt att plugga vidare på högskolan, vilket jag antagligen kommer behöva göra i och med att jag går en högskoleförberedande gymnasielinje. 

Hade jag valt gymnasium idag hade jag antagligen inte valt det som jag gjorde för två års sedan, eller, jag kanske hade valt en liknande linje; men jag hade nog inte valt samma skola. Redan i ettan kändes det som att jag kanske hade gjort ett förhastat beslut med att välja den linje jag valde, men det kändes heller inte värt att byta eftersom att jag inte visste vad för annat jag ville göra. Media har alltid varit det jag har velat jobba med, men det känns som att jag kunde ha gjort ett mer genomtänkt val. För de som inte vet så går jag estetik och media med fotoprofil inne i Västerås, det är film som jag verkligen älskar och skulle vilja hålla på med, men filmprofilen där var inte rätt för mig. Jag kände att jag inte trivdes till 100% i gruppen och jag kände inte att läraren gav mig något, utan det var bara tråkigt med en gnutta prestationsångest. Då var det lika bra att byta till fotoprofilen, jag går trots allt kvar i samma klass och har samma schema som när jag gick film, det enda som ändrades var att filmlektionerna byttes ut mot fotolektioner... Och fotografering är också extremt roligt, men ingenting jag vill livnära mig på. Det är också oerhört svårt att livnära sig på att vara fotograf, film/mediaproducent också för den delen, så om man ska tänka realistiskt så lär jag inte jobba inom media det första jag gör. Då måste jag först vidareutbilda mig på något sätt för att ens ha en chans i matchen. 

Idag hade jag kanske valt en häst/djur-relaterad gymnasielinje, visserligen är hästar bara en hobby men det hade gett mig en yrkesutbildning samt breddat mig mer eftersom att jag fortfarande hade fått samma högskolebehörighet som andra linjer. Men hade samtidigt blivit en certifierad hästskötare. Eller så hade jag kanske valt någonting inom journalistik trots att själva jobbet som journalist kanske inte lockar mig speciellt mycket. Men bara att jag tänker efter på vad jag hade kunnat tänka mig att gå för andra utbildningar får mig att fundera på om jag ångrar att jag gjorde det val som jag gjorde. Svar: Nej, egentligen inte. Jag går i en superhärlig klass med sköna människor, har bra vänner, lärare och all in all så är det ändå en bra skola som har gett mig en bra utbildning och en möjlighet att vidareutbilda mig till praktiskt taget vad som helst. Dörrarna står vidöppna för mig, och det är också helt galet när man tänker på det. Nej, nog med svamlande för ikväll, slänger in två bilder från brandområdet som jag tog när vi var där med skolan. 

Cover me in tattoos

Kan någon snälla swisha typ en miljon kronor till mig så att jag kan tatuera mig? Det finns så många tatueringar jag verkligen vill skaffa men jag vet inte vilken jag vill göra först, sen måste jag spara ihop pengar till alla. Det är inga små grejer jag vill skaffa heller, har planer för en stor rygg-piece och vill ha ett relativt stort porträtt på mitt lår. Vill såklart ha flera mindre också, så realistiskt vore det väl smartast att skaffa en liten först. Vi får se hur mycket pengar jag har kvar efter att jag har köpt min mobil nästa vecka, har jag tur kanske jag har tillräckligt så att jag kan tatuera mig i oktober. Planen/målet är att jag ska kunna tatuera in ett spelkort, ruter Kung, då. Det är en symbol/minne för min morfar, jag hittade spelkortet hemma hos honom löst från resten av kortleken när vi rensade ur hans hus efter att han gått bort och det har följt med mig sen dess så det betyder mycket för mig. Men kortet börjar bli gammalt och slitet så vill föreviga det på kroppen.

Det låter så klyschigt men alla mina uttänkta tatueringar betyder redan så otroligt mycket för mig. Jag tycker verkligen att tatueringar ska ha en innebörd eller en betydelse, för den kommer ju trots allt (tro det eller ej) sitta på kroppen resten av livet. Sen var den innebörden eller betydelsen är spelar ingen roll, tycker man att någonting är gulligt och man vill ha den så kan det vara tillräckligt av en innebörd. Jag som är otroligt ombytlig av mig behöver nog tänka på mina tatueringar ett bra tag innan jag skaffar dem, annars finns risken att det blir många spontan-tatueringar. Just nu har jag typ 6 st i tanken som jag velat ha i flera års tid, det gäller bara att få upp idéerna på papper, jag önskar verkligen att jag hade förmågan att rita så att jag kunde designa mina tatueringar själv, då hade jag kunna få dem exakt som jag ville. Men men, får lämna över någon annan ansvaret och hoppas att de kan förverkliga mina idéer så att det ser snyggt ut på mig!

Fyra inspo-bilder av tatueringar jag vill skaffa, självklart med andra designer och med andra placeringar! :)

wholeaddictiontattoo.com                                                               www.tattoosforyou.org

 

tattooimages.biz                                                                            tattoo-journal.com

 

När vuxentankarna kikar in

Drömmen om att resa till Australien nästan direkt efter studenten har altid varit den som stått i centrum och lockat mest. Men på senare tid känns det som att den drömmen har fadeat bort mer och mer, eller, kanske inte själva drömmen: Däremot har den realistiska tanken börjat slå in. Jag tar studenten om mindre än ett år och har egentligen inte planerat någonting alls inför resan, vilket skulle varit nödvändigt om den faktiskt skulle bli av. Jag vet inte vem jag skulle åka med eller om jag skulle åka själv, hur länge jag skulle vara där, vad mitt mål med resan är, vill jag plugga, jobba eller bara åka dit på semester? Jag har rent ut sagt ingen aning... så det känns som att jag måste komma på allt det där först innan jag ens kan börja planera OM eller NÄR jag ska resa dit. 

Istället har tankarna börjat vandra till bil och lägenheter istället, lite mer realistiska saker som var jag vill bo när jag flyttar, vill jag plugga vidare eller jobba och såna saker som kanske inte ligger lika långt bort. Egentligen kommer jag väl inte flytta hemifrån på ett par år heller, först och främst måste jag gå ut skolan och efter det skaffa ett jobb så att jag överhuvud taget har en inkomst. Just inom jobbkretsen är jag nog inte så kinkig, jag kan tänka mig att jobba med näst intill vad som helst. Så länge det är en trevlig och hälsosam miljö där jag kan utvecklas så är jag villig att ta vilket jobb som helst. Sen måste man tänka ut vart man ska bo... Hallstahammar eller Västerås har alltid varit det självklara valet tidigare, men nu när jag är i ett distansförhållande känns det kanske som att man skulle flytta lite närmre den andra så att jag bor någonstans mellan Hallsta och Rimbo. I all hast kikade jag runt på några lägenheter nu ikväll och kollade efter andra städer/orter att bo i och kom in på lägenheter i Bålsta. Det kanske skulle vara något? Dock kanske jag skaffar jobb i Hallsta/Västerås först och då blir det körigt att pendla eller åka bil varje dag. Så då måste man räkna in den faktorn också.

Jag vet inte vart alla dessa tankar har kommit ifrån egentligen. Jag har inte ens kollat efter jobb som skulle verka intressant, det bör väl vara prio ett: Att skaffa ett deltidsjobb/timjobb i höst när skolan börjar igen och kanske börja jobba söndagar eller något sånt? För utan inkomst kommer jag aldrig ha en möjlighet att flytta hemifrån (uppenbarligen). Så om någon har ett timjobb åt mig, contact me! hahah

Oh well, jag börjar åtminstone mitt sommarjobb imorgon, det är ett steg i rätt riktigt åtminstone. Det ska bli roligt, bortsett från att väckarklockan ringer 05.00 imorgon bitti...

(bildkälla: villavovvevolvo.blogspot.com)

VS

(bildkälla: www.sviv.se)

Att planera sin framtid

Sitter just nu och pluggar engelska, eller ja, det är vad jag borde göra åtminstone. Jag ska börja med det alldeles strax. Men det är helt galet vad jag har blivit skoltrött det senaste året, förra terminen var hemsk på många sätt och vid, det kändes som att jag hade svårt för att hänga med i skolan samtidigt som jag hade det lite jobbigt hemma. Och nu i vår väntar nationella prov och andra val som ska göras, t.ex. individuella valen till trean... Och jag har iiiingen aning om vad jag vill göra, okej, jag har bestämt mig för att läsa sociologi och ev. entreprenörskap till trean. Men efter gymnasiet då? Vad sjutton ska jag göra då? 

Att åka till Australien efter studenten har alltid varit en dröm, som förmodligen kommer bli sann också. Vi har kollar kostnader lite lätt, pratat om det mycket hemma så jag hoppas verkligen att det blir av. För det känns som att gör jag det inte nu efter studenten så kommer det aldrig att bli av. Efter Australien vill jag börja jobba, vart vet jag inte, bara så att jag får en fast inkomst och kan börja tjäna mina egna på pengar på ett annat sätt. Jag har egentligen så många planer och idéer men jag måste få dem att hända också, och jag tror att jag har lite svårt att ta in det. Det är mitt egna ansvar att få dessa saker att hända och jag är inte redo än, känner mest "fan, jag fyller 18 i sommar, jag är inte redo att bli vuxen än"... Alla är så otroooligt taggade, och jag har mest åldersnoja haha.

Ja ja, den som lever får se.

Upp