Beatrice!

Hej mitt vinterland!

Planen idag var att jag skulle gymma under förmiddagen, men redan igår kände jag mig risig och idag när jag vaknade så kändes det som att jag blivit överkörd av en ångvält... Inte det roligaste så kände att det inte var någon idé att försöka gymma just idag. Förhoppningsvis mår jag bättre på torsdag och kan gymma då! 

Trots min uschlighet ville jag inte bara sitta inne hela dagen så jag bestämde mig för att ta en promenad ute i snön och fotografera lite. Det var så himla länge sedan jag gick ut och fotade för skojs skull, det kändes jättebra att få vara lite kreativ igen. Vädret är inte det finaste här, allt är grått, det blåser och snöar. Därför försökte jag leka runt lite med färgklickar och lite vinklar också. Jag var bara ute i en sisådär 30 minuter, men lyckades ändå få till några helt okej bilder. De är bara snabbt redigerade med ljus och färg som går att ändra direkt i datorn, sen jag blev av med min skoldator och PS har jag inte försökt mig på något annat redigeringsprogram så det här fick helt enkelt heta duga. 

Gympass no1

För en dryg vecka sedan så gick jag och en vän till ett gym här i Hallstahammar och tecknade gymkort för hela 2018. Tack vare att vi gjorde det så får vi även träna gratis året ut (bara en månad but still). Efter det har jag jobbat mycket men idag åkte vi iväg och körde första gympasset tillsammans! Något som jag inte skrivit ut någonstans är att Gittan har blivit såld pga diverse privata anledningar, så mitt enda utlopp för träning försvann i ungefär samma veva som jag skaffade gymkortet. Jag ska alltså gå över till att bli en liten gymnisse! Okej, kanske inte riktigt.. Men jag vill definitivt förbättra min grundfysik och min grundkondition så jag ska se till att tvinga mig själv att gymma de dagarna när jag är ledig från jobbet, kanske även de dagarna jag jobbar lite färre timmar. Problemet är att jag avskyr att gymma, jag gillar att träna, men just gym kan jag tycka är så otroligt tråkigt och instängt. Men det är det bästa alternativet för mig ändå, för jag kommer definitivt inte gå ut och springa och jag har inte råd att hålla på med ridning/någon annan aktivitet på ett tag. 

Jag var otroligt oförberedd inför dagens pass. Egentligen så är jag en person som tycker om att planera och förbereda mig men jag hade verkligen ingen aning om vad jag ville jobba med eller fokusera på idag. Så min lösning blev att köra lite av varje, "lära känna" gymmet och maskinerna och jobba lite med hela kroppen. Framöver ska jag lägga upp mer av ett träningsschema, men jag är ändå nöjd över vad jag gjorde idag.

Vi var på gymmet strax efter 10, det var knappt någon där vilket var väldigt skönt. Jag känner mig ofta osäker på gymmet och kan få prestationsångest (löjligt jag vet, men det händer). Jag började med att stretcha oooordentligt. Eftersom att jag är så otroligt kall och stel i min kropp så vill jag inte börja jobba innan jag är ordentligt uppvärmd, så jag stretchade i kanske en kvart (?) innan jag faktiskt började träna. 

Körde axlar, ben och lite mage. Insåg att jag hade betydligt svagare axel/bröstmuskler än vad jag trodde hahah, jag skämdes lite för mig själv att jag inte tränat mer men nu har jag ju faktiskt gjort det så det kan bara gå framåt! Med tiden kanske jag till och med börjar tycka om att gymma, redan idag kändes det inte lika hemskt som det gjort under min skoltid när jag försökt gymma. Det är roligare att vara två också, att kunna träna tillsammans med sin bästa vän så man kan peppa varandra är bara positivt istället för att träna själv och jämföra sig med de andra som är där. 

 

Resten av dagen ska jag rensa undan massa skräp som står utanför mitt rum så att pappa kan isolera på utsidan av min vägg, så det blir lite mer träning för min del idag. Senare kanske jag unnar mig något gott, tycker jag förtjänar att äta ett kilo godis eller två nu, hahaha ;) 

P-piller | hur det påverkat mig

Jag följer en hel del aktivister på sociala medier, främst instagram och några på youtube. Där fylls alltså mina flöden med sånt jag tycker är intressant, jag vill lära mig mer om eller som jag bara tycker är viktigt att prata om. Dock befinner jag mig ,precis som många andra i min ålder, på fler plattformer än bara instagram och youtube. På de här andra plattformerna så ser jag inte samma typ av aktivism eller "kloka ord" från influencers utan det är mest reklam eller memes. Jag började granska min så kallade internet-bubbla och insåg att jag ser väldigt få personer som pratar öppet och normaliserat om p-piller eller andra preventivmedel som inte är kondomer. Det mesta jag ser är reklamer med fakta, men sällan texter med berättelser och erfarenheter. Därför fick jag lite inspiration till att skriva om min upplevelse av att använda mig av p-piller. Jag valde att börja med just p-piller av flera anledningar som jag kommer nämna och prata om, men först tänker jag skriva lite om hur det "började" så att säga.

När jag var 16 (2015) hade jag funderat på det här med p-piller relativt länge, åtminstone i ett halvår. Min mens var alltid oregelbunden och jag ville få lite koll på den så att jag skulle slippa gå omkring och oroa mig majoriteten av månaden. Jag blev även tillsammans med min första pojkvän när jag var 16 och då kändes det än mer relevant att börja med någon form av preventivmedel trots att vi alltid använde kondom under samlag. Dock hade jag hört av en kompis som börjat med p-piller ett år tidigare (typ?) att hon fått extrema humörsvängningar och PMS före/under mensen, därför var jag lite skeptisk. Jag har själv aldrig haft speciellt mycket PMS eller varit känslig i humöret under mensveckan vilket har varit väldigt skönt, därför ville jag inte "trigga igång" något pga hormonerna som finns i p-piller.

Jag bokade i alla fall en tid till slut hos min lokala ungdomsmottagning och fick recept på "p-piller" (jag fick senare reda på att dessa var minipiller och inte p-piller) för ett halvår framåt. Jag fick även en ny tid inbokad efter tre månader för att "konsultera" hur pillren fungerade för mig, jag hade även fått informationen att det kunde ta ett par månader innan min kropp vande sig vid dem. 

Till en början fungerade de ungefär som de skulle. Tanken var att de helt skulle ta bort min mens (vilken lyx om de funkat, eller hur?) men istället gick jag runt med mindre mens än vanligt och den kom när den skulle de första månaderna. Sen började jag få grova flytningar/mindre blödningar i princip hela tiden, på min konsult med läkaren/barnmorskan fick jag sagt till mig att jag skulle ge det ytterligare tre månader och fungerade de inte som de skulle efter det så skulle jag komma tillbaka och få andra piller utskrivna till mig. Jag trivdes inte alls på min ungdomsmottagning eller personalen som jobbade där, trivdes inte heller med pillren jag fått utskrivna. Trots att jag gick runt och hade "mini-mens" i princip hela tiden så fortsatte jag att ta pillren resterande tre månader tills kartorna var slut. 

Efter det gav jag upp lite grann, jag ville inte gå till ungdomsmottagningen igen och jag vågade inte ringa till barnmorskan på min lokala vårdcentral. Istället struntade jag i det och lät min mens gå tillbaka till det normala, oregelbundna igen. Det var först i år, 2017, som jag bestämde mig för att ta tag i saken igen. Då ringde jag till barnmorskeavdelningen på vårdcentralen, åkte dit för en "konsult" och fick reda på att det som jag fått för två år sedan faktiskt var ett mini-piller och inte ett p-piller som jag från början trott. Så den här gången fick jag "riktiga" p-piller utskrivna för ett halvår, också med informationen att det kunde ta en månad eller två innan kroppen justerar sig och mensen blir regelbunden. 

 

Det har nu gått ett halvår, jag går fortfarande på samma p-piller (Midiana 28 om någon är intresserad) och de fungerar HUR bra som helst. Jag är verkligen så nöjd. Nu tänkte jag gå vidare med en liten lista och säga kort vad som påverkats/hur det förändrats osv. 


Mensen: Är regelbunden. Jag börjar på en ny rad varje torsdag, därmed börjar jag med sockerpiller på torsdagar. Då kommer mensen oftast på söndag morgon eller lördag em/kväll. Jag blöder betydligt mindre mot vad jag gjorde innan och även färre dagar än förut. Det har gått ner från 7-8 dagar till 5-6 dagar vilket är otroligt skönt!

Humöret: Är det samma som innan. Jag har hittills inte känt några ökade humörsvängningar under mensen. Månaderna kan såklart skilja sig åt, vissa månader kan jag vara känsligare än andra men generellt så är jag väldigt stabil. 

Mensvärken: Varierar mycket från månad till månad. Jag är lyckligt lottad och har i princip bara mensvärk de första två dagarna och sen kan jag även få ont ett par dagar efter mensen. Det var länge sedan mensvärken hindrade mig från att göra saker i min vardag, ett par gånger har jag behövt vara hemma från skolan men absolut inte ofta. Nu är det inte heller någonting som stör min vardag men första dagen vill jag gärna sjunka lite genom jorden, då knaprar jag ofta i mig ett par alvedon. 

Kroppen: Jag tänker vara helt ärlig här, jag hade faktiskt hoppats på att få lite mer bröst när jag började med p-piller hahah. Det skulle definitivt kännas som en bonus, men "tyvärr" kan jag nog inte säga att jag märkt någon skillnad på min kropp. Jag får varken mer eller mindre finnar än vad jag fick förut och min kroppsbyggnad har inte förändrats mer än vad den skulle gjort utan p-piller. 

 

Utifrån den här texten hoppas jag att flera som varit tveksamma till p-piller vågar ta steget att prova. Hör av er till närmaste vårdcentral och prata med en barnmorska och prata om vilket preventivmedel som skulle vara bäst. För självklart så fungerar inte alla preventivmedel till alla personer utan man måste utgå från varje enskild individ. Men det är definitivt värt ett försök. Jag gav upp en gång men nu är jag hur glad som helst över mitt beslut (hur glad man nu kan vara över p-piller hahah). Jag hoppas också att allt flera kan börja prata om både mens och preventivmedel på ett mer normaliserat sätt, jag kan komma på mig själv gömma undan mina p-piller om jag måste ta dem när jag är ute någonstans osv. Det är galet att det fortfarande är så... Men förhoppningsvis så har det här hjälpt någon på något sätt i alla fall! 

and it feels...

Gåshud från topp till tå, omg. Jag har inte känt så stark för en låt på lääääänge, men den här slog till på alla ställen i hjärta och själ.

Queen + Adam Lambert

För en vecka sen nu så var jag och en kompis och såg Queen + Adam Lambert på Friends Arena i Stockholm! Det var en upplevelse värd att minnas trots en lite tråkig publik. Jag sörjde länge och väl att jag inte hade möjlighet att se Aerosmith i somras när de stannade i Sverige på sin sista turné, så när jag såg att självaste Queen skulle komma hit var det ingen tvekan om att jag var tvungen att se dem! Jag gillar även Adam Lambert sen tidigare så det var bara en bonus att det är just han som turnerat med bandet. 

Vi hade långt ifrån de bästa platserna, men de var definitivt bra nog. Jag är väldigt nöjd med tanke på hur sent vi egentligen köpte biljetterna. Dock tror jag att hela konserten hade gjort sig bättre i en annan arena, det kändes som att det var väldigt tomt trots att det var mycket folk. Stolarna nere på golvet var väldigt utspridda i sektioner och det kändes som att scenen var väldigt liten och långt borta när man satt på läktaren, så det kunde ha blivit bättre.

Men det var en one in a lifetime-möjlighet och jag är såååå lycklig. Tänk att kunna säga att jag har sett Queen LIVE? Tycker det är så coolt! Det fanns lite merch där och jag tror jag köpte min livs dyraste beanie. Det var ingen t-shirt som lockade tillräckligt så istället köpte jag en beanie för 350kr, vilket var samma pris som för en t-shirt. Inte mycket valuta för pengarna men fett värt det ändå, det är ju Queen vi snackar om... ;) 

Mobilbilder med kass kvalité verkligen.. I'm sorry. Men de hade verkligen häftiga ljusshower under konsertens gång, det var magiskt!

Finally I know!

Det bara slog mig, mitt i natten till igår så slog det mig som en uppenbarelse från ovan (inte riktigt men nästan). Jag har kommit fram till vad jag "vill göra med mitt liv" så att säga. Jag har mitt timjobb på caféet här i Hallsta och jag trivs väldigt bra, men de senaste veckorna har jag varit lite uttråkad. Uttråkad är kanske inte rätt ord att använda egentligen men jag har känt mig rastlös, jag har velat lära mig nya saker och ha någonting att göra om dagarna när jag inte jobbar. 

Hur länge som helst har jag tänkt på vad jag eventuellt skulle plugga vidare till, jag har inte velat kasta mig in i en utbildning som inte känts helt rätt. Speciellt inte eftersom att jag är en person som ändrar sig var och varannan minut, då har det inte känts värt att "försöka" utbilda mig till någonting. Men sen jag började jobba på caféet så har jag insett att jag verkligen älskar serviceyrket, att bemöta nya människor varje dag osv. Sen har jag ju alltid älskat att hantera pengar, stå i kassa och sådant så egentligen så har service alltid varit självklart trots att jag inte velat sitta fast på Ica hela mitt liv (typ). 

Folk som känner mig väl vet också att jag har ett otroligt stort kontrollbehov, vid tillfällen sånt kontrollbehov att det är ohälsosamt.. hehe. Så något administrativt där ens jobb bokstavligen är att ha koll på saker har väl också lockat till viss del, fast jag har inte velat sitta på ett kontor och häcka hela tiden heller. Jag låter som en bortskämd ungdom som är extremt petig med vart hon kan tänka sig att jobba, så är inte riktigt fallet. Men jag känner mig själv väl som person och ett kontorsjobb hade funkat i typ en månad för min del hahah. I alla fall så låg jag uppe på natten och kunde inte sova, tankarna vandrade både hit och dit och då slog det mig... "kan man utbilda sig till hotellreceptionist?"

Gjorde en snabb googling och visst fan kan man utbilda sig till hotellreceptionist! Så fort jag såg det och vilka olika typer av utbildningar som fanns så var det någonting som bara klickade i mitt huvud. Det är ett varierande jobb, du har hand om bokningar och har koll på saker, du får träffa människor och du kan i viss mån få hantera pengar. Det är det perfekta serviceyrket för mig! Jag berättade om min "uppenbarelse" för mamma och pappa och båda tror att det är ett yrke/en utbildning som skulle passa mig. 

Jag har kollat på en utbildning som jag både kan plugga på distans och på deltid. Alltså skulle jag ha någonting att göra om dagarna samtidigt som jag kan jobba kvar på mitt nuvarande jobb och spara ihop pengar, jag är verkligen sååååå exalterad!! Däremot måste jag hindra mig själv från att kasta mig in i någonting, jag måste förstå hur det fungerar att söka om CSN som jag kunde göra till den här utbildningen, jag måste strukturera upp mina vardagar och tänka igenom det en extra gång om det här känns rätt. För jag gör ofta lite för hastiga beslut för mitt eget bästa, hehe, men så länge den här känslan håller i sig så är jag nöjd!

Det känns som att det här inlägget var lite all over the place, men jag har verkligen varit som i extas sen igår och var tvungen att få utlopp för det någonstans (tror min familj blir galna på mig om jag fortsätter ranta om det hemma lol). 

En annan grej som hänt idag, det har snöat?? Tack men nej tack det får gärna vara en snöfri vinter i år...

Nyårslöfte 2018?

Under 2017 så har jag haft som nyårslöfte att skriva dagbok varje dag i ett år. Nu är det november och hittills har jag faktiskt hållit mitt löfte. Visst kan jag ha glömt någon dag här och där om jag haft mycket att göra, men jag har alltid skrivit i det dagen efter i så fall. Jag är väldigt glad över att jag har gjort det, för att det har för mig varit ett väldigt bra sätt att ventilera mina känslor på. Sen är det samtidigt väldigt kul att ha kvar i framtiden så att jag om fem år kan titta tillbaka och se vad jag gjorde under 2017, hur mitt liv såg ut och hur mitt tankesätt har sett ut. 

Under 2015 hade jag istället som nyårslöfte att jag skulle ta en bild varje dag hela året, det var också jätteroligt och någonting som kommer vara roligt att se tillbaka på i framtiden. Redan nu om jag ser tillbaka på de bilderna så såg mitt liv ooootroligt annorlunda ut mot hur det ser ut idag. Jag var verkligen en helt annan person för två år sedan med helt andra tankar och känslor. 

Som sagt, nu är snart 2017 slut, det är redan november... Och jag skulle gärna vilja fortsätta med det här att "en sak varje dag"-löftet under nästa år. Men jag har verkligen ingen aning om vad jag skulle kunna göra. För jag vill allra helst göra något nytt, eller åtminstone ha en ny twist på det hela. Typ ta en bild varje dag som jag skriver ut och hänger upp på väggen, eller att jag ska ta en bild på en specifik sak för att se hur den saken förändras under året. Det behöver inte alls ha med bilder/fotografi att göra, men det är det som min hjärna går till. Hur mycket annat finns det egentligen som man kan göra varje dag under ett år, som man har tid till att göra? Jag vet inte, men jag ska googla lite, tänka lite och hoppas att jag kommer på någonting. Annars kanske jag tar en "paus" som jag gjorde 2016, då hade jag inget sådant nyårslöfte, jag hade helt enkelt inte tänkt på någonting då. Men nu tycker jag som sagt att det skulle vara roligt att upprätthålla det, lite som en tradition!

Dagens Afrodite

Idag hade jag hand om stallet, och tydligen så lever jag fortfarande i förnekelse att vi går mot mörkare tiden för jag planerade verkligen inte när jag skulle åka ut. Eftersom att jag har varit ledig idag så unnade jag mig "lite" sovmorgon, dvs jag vaknade halv tolv på dagen... ops. Men jag tänkte att det var ju inte så farligt, jag kunde ju åka ut vid 13 utan problem... jo det kunde jag ju tro. Det började ösregna när jag åt frukost och det höll i sig bra ett par timmar, så det slutade med att jag inte åkte ut förrän vid 15 och då hade det redan börjat skymma. 

Började med att mocka, så att det var gjort. Sen tog jag in och gjorde i ordning Gittan för jag hoppades på att hinna rida en liten stund innan det blev beckmörkt. Men nej, jag är tydligen inte så effektiv i stallet som jag önskar, hahah. Dessutom var det väldigt molnigt ute vilket gjorde att det blev mörkt ännu snabbare. Så jag fick ta det slaget och rida i princip totalt mörker, yay. Det finns ännu inga lampor i paddocken, jag vet att det ska fixas i år och jag hoppas verkligen att det blir färdigt så fort som möjligt! Efter att ha ridit på ridskola blir man så kräsen med att rida utomhus när det är kallt och mörkt, hahah. 

Jag började med att skritta fram lite för hand i alla fall, mest för att jag inte skulle sitta på om hon skulle bli rädd för någonting pga mörkret. Gick ett par varv i båda varven vilket gick suveränt så då hoppade jag upp och började arbeta i skritt. Framåtbjudningen var det inga problem på idag vilket var skönt, jag brukar ofta få jobba mycket i början på att hon ska gå framåt ordentligt etc. Brukar jobba mycket övergångar för att få henne alert men det behövdes knappt idag så jag började med att flytta undan skänkeln, gjorde lite öppnor/slutor för att få henne mjuk i sidorna. Gick sen över till traven och fortsatte arbetet att böja och ställa henne genom att göra massa serpentinbågar. Det var lagom svårt att få bågarna jämna i mörkret hahah, men Gittan skötte sig jättefint! För första gången på länge kände jag också att jag satt riktigt stabilt i dressyrsadeln, annars har jag skumpat en del i just den här sadeln i kombo med hennes trav, men det kändes jättebra idag. Det är så roligt när man känner av utvecklingarna som sker hela tiden!

Galoppen gick väl sådär, det spårade lite. Vinden blev rätt stark vilket ledde till att Gittan blev väldigt springig och studsig. Jag la en volt för att lugna ner henne och jobbade med lite övergångar för att inte "ge upp" på passet, men då blev hon livrädd för pallen som vi ridit förbi hela tiden under passet... Så mitt i galoppen bestämde hon sig för att byta varv och springa åt andra hållet. Kul! Jag är dock rätt bra på att hålla mig kvar i sadeln så allting gick bra, men bestämde mig för att hoppa av och avluta passet. Är överlag ganska nöjd dock, jag ska ut imorgon också och då tänker jag åka innan det blir mörkt. Jag hoppas även att det blåser mindre, men där ute blåser det alltid.. Fan att man inte har tillgång till ridhus hehe.

en öppen kärleksförklaring | a lousy poem

Muddy dark brown eyes

Staring into my soul

When I stare back, I feel like I'm whole

Smile as beautiful as summer skies

I smile back thinking; can this really be?

That the person I see looking down at me

Would be the person who helped me rise

From a cold dark place and finally find love

Love so real and pure like something from above

 

My darling, I never want to let you go

You are my world, my everything.. I hope you know ♥

 

Back to work

Efter att ha varit ledig från jobbet en vecka under höstlovet så är det ny vecka och nya tag som gäller, på gott och ont. Jag har dock en väldigt lugn jobbvecka vilket är skönt då min hälsa inte är på topp. I tisdags var det tänkt att jag och Anton skulle åka till Gustavsvik äventyrsbad, men jag vaknade med ont i öronen och nacken så trodde först jag skulle bryta ut i öroninflammation. Än har ingenting brutit ut, men jag känner fortfarande av hals, öron och nacken... drygt. Avskyr när en känner sig sjuk, men inte TILLRÄCKLIGT sjuk för att vara hemma från jobbet. Ja ja, hittills har jag överlevt på alvedon, så hoppas att det ska hjälpa något i alla fall!

Trots mina sjukligheter så pinade vi oss faktiskt iväg på halloweenfesten på Publik i fredags, först mötte vi upp några av mina kompisar på Taco Bar och tog lite att dricka där. Det var inte förrän runt 23 som vi faktiskt drog till Publik, vi hade förköpt biljetter men var ändå nojiga att vi inte skulle komma in för när vi kom fram så var det två långa köer. Tror att vi kom in vid 23.30 ändå, så det löste sig ju fint. Jag och Anton stannade dock inte särskilt länge, jag var trött och inte på festhumör. Hade det inte varit för att vi förköpt biljetter så hade jag nog hellre stannat hemma, hahah, men lite kul var det att få "spöka ut" sig och träffa vännerna! 

Såhär tjusiga var vi, klart vi var tvungna att matcha! Simpelt men snyggt, ingen av oss brydde sig särskilt mycket för att gå all in på utklädnaden, men med tanke på att vi var ute sån kort stund så vart det här perfekt. 

Nu ska jag bädda ner mig i sängen och försöka kurera mig så att jag orkar med resten av veckan. Jag är ledig imorgon men resten av veckan så har jag stallet och timmar på caféet, så det blir en del att stå i. Jag hoppas i alla fall bli tillräckligt pigg för att orka med ett hopp-pass, det var alldeles för länge sedan nu känner jag. Vill gärna försöka dra med någon som kan filma också så att jag kan lägga upp något roligt här! ♥

The pain will pass

Den senaste veckan har varit en emotional rollercoaster, minst sagt. Jag har gråtit över ingenting, haft ångest så jag mått illa, varit utmattad både fysiskt och mentalt... Det har inte varit roligt, men idag vaknade jag upp och kände mig lugn, det kändes harmoniskt att vakna och jag kände att "nu vänder det". Nu blir det bättre. Hösten har alltid varit en jobbig tid för mig, så länge jag kan minnas. Men just den här hösten har varit extra tuff av någon anledning, en anledning som jag inte kan sätta fingret på. Det har bara varit så, och jag har varit tvungen att hantera det efter bästa förmåga. 

Jag vill tro att jag har vuxit en del de senaste två åren, sen jag startade den här bloggen kanske, och när jag tittar tillbaka på mina tankesätt och mina handlingar så kan jag konstatera att jag mognat i mig själv. En sak har dock förblivit oförändrad: Jag tar inte tag i mina problem. Jag har fortfarande inte lärt mig att sortera ut mina negativa tankar och känslor, bearbeta eller prata om det. Efter alla dessa år håller jag bara inne ångest och depressiva känslor, vilket jag vet inte är det bästa. Det får mig definitivt inte att må bättre, därför är det så skönt när det väl går över. För jag vet att det kommer gå över förr eller senare. 

Nu hoppas jag bara att allt det negativa håller sig borta, åtminstone i några veckor. Men jag vet att det är okej om det kommer tillbaka, för ångest eller depression är inget vi kan styra över till hundra procent. Vi kan göra vår del av arbetet och fortfarande känna ångest, och det är okej. 

Alla dessa känslor har gjort mig så fruktansvärt trött, jag jobbar helgen ut och sen har jag två dagar ledigt. Då ska jag återhämta mig ordentligt, försöka hitta på lite roliga saker och kanske skriva positiva inlägg för omväxlings skull. Bara skriva "vardagsinlägg" liksom, jag har ju ändå stallet ett par dagar i veckan och jag har även tänkt börja gymma inom en snar framtid. Det kan ju vara roligt att sätta upp mål för mig själv och följa den "resan" kanske? Vi får se! 

Här är något roligt som hände för en dryg vecka sen, jag tatuerade mig! Det är min älskade kisses små tassavtryck som jag själv gjort i vattenfärg <3

Spotifylista

Jag lägger ju upp väldigt mycket musik här på min blogg, nya som gamla favoriter eller bara ny musik som jag hittar och tycker om. Såhär på hösten brukar jag främst leta fram ny musik om man jämför med resten av året. Musik är ju det som ofta får mig att bli piggare och gladare när hösten och vintern i övrigt gör mig väldigt deppig och omotiverad. Men jag tänkte att istället för att jag ska lägga upp massvis med olika inlägg med musik så kan jag lika gärna länka min spotifylista så kan de som faktiskt bryr sig och vill ha musiktips gå in och följa den! :)

På senaste tiden har jag känt mig väldigt deppig, jag blir som sagt alltid det under hösten och vintern, jag klarar liksom inte av mörkret och kylan. Men just i år så slog det verkligen till som en käftsmäll, och hösten har knappt börjat ens. Det känns inte jättebra, men jag vet att det bara är tillfälligt.

Att inte veta

Att inte veta vad jag ska göra med mitt liv har aldrig varit någonting som har stört mig eller stressat mig, jag är ung, jag har hela livet på mig att hitta min passion så jag har ingen som helst anledning att stressa. Trots det har jag känt en otrolig stress den senaste tiden, över allt möjligt. Det känns som att dagarna rinner iväg från mig, livet springer ifrån mig och jag hänger bara med utan att veta vad jag vill göra under tiden. 

En av mina arbetskamrater frågade mig här om veckan vad mitt drömjobb var. Jag svarade att jag inte visste, fast jag tror att jag vet. Jag vet att jag har drömmar och ambitioner, men jag har ingen aning om hur jag ska ta mig dit eller hur jag ska kunna uppfylla mina drömmar. Mitt drömjobb sen jag var 12-13 år har varit att bli en kameraman eller producent, jag vill resa och spela in dokumentärfilmer tillsammans med BBC eller något. Sen flera år tillbaka trodde jag att jag efter studenten skulle åka till Australien, ensam, stanna där en månad och under den tiden föra en videodagbok. Jag skulle se hela Australien, dokumentera allt jag såg och gjorde, allt jag lärde mig. Det var det enda i livet som jag var säker på. Tills tiden kom då jag faktiskt skulle ta studenten, utan att jag visste om det hade livet sprungit ifrån mig och där stod jag, bara månader ifrån att ta studenten, och jag hade ingen plan. 

Jag har fortfarande ingen plan, jag känner mig fast. Fast i min livssituation, jag känner mig inte nöjd med situationen jag befinner mig i, men det är egentligen ingenting fel på den. Jag trivs hemma, jag trivs på mitt jobb. Men jag gör inte det jag egentligen vill, för jag vet inte hur. Då känns det som att allt förvandlas till en negativ spiral och jag vet inte hur jag ska ta mig ur den...

En mörk men vacker kväll över Stockholm. Bild tagen av mig för ett par dagar sen.